Vänskap
konsten att få fler och bättre vänner
 

Fråga mig om vänskap

Har du frågor och funderingar om vänskap? Jag kan vara ditt bollplank och hjälpa dig att ta reda på svaret! Men skriv kort! Om du formulerar dig i en enda mening, så ökar oddsen för att din fråga blir bevarad!

 

Vi hörs!

/Marina

 
Kategori:
Sortering:
   [ Sök i frågor/svar ]

Antal frågor/svar: 46

 
Hem  >  Psykologi   
 
Jag har inga vänner. Jag saknar inte att ha vänner. Jag har väldigt lätt att småprata med människor och många gånger anförtror folk saker till mig som är av väldigt privat karaktär. Jag är lätt att umgås med tror jag folk skulle säga om mig. Men jag känner sällan att jag har nått ut av att vara med andra människor. Min man skämtar med mig att jag är helt onormal som är kvinna utan vänninor. Jag umgås verkligen inte med någon. Jag hälsar på folk i kvarteret, småpratar på jobbet, går på släktfester men i alla dessa grupper kör jag liksom bara det sociala lite sådär på autopilot. Det är inte direkt otrevligt men jag är hellre själv. Är jag onormal som helt saknar vänner? Nanna  (Antal visningar: 2209)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2013-09-18
  Kommentarer (0)
 
Hej. Jag har länge känt att jag vill skaffa nya vänner. Jag har försökt genom att ge vänförfråga på facebook och skrivit ett meddelande. Men jag har inte fått svar. Vad kan det bero på förutom att man inte känner varandra ? Det känns som om de flesta får vänner oavbrutet. Hur ska jag göra? ( Jag går i nian )  (Antal visningar: 4947)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2013-09-04
  Kommentarer (3)
 
Kan man verkligen känna stark vänskap med en vän man aldrig träffat? Jag har (efter typ 10 månader tillbaka) en otroligt fin nätkompis/internetkompis/chattkompis Trots att hon är 2 år äldre än mig så känns det som jag verkligen känner henne. Och betyder idag mer än alla mina vänner i verkliga livet. Men funkar det verkligen så? går det att känna någon trots att man inte gör det egentligen? förvirrad  (Antal visningar: 2445)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2013-09-04
  Kommentarer (2)
 
Jag har länge umgåtts med 4 andra personer i klassen, tills vi alla hamnade i konflikt med en person i gänget som är en av mina bästa vänner. Jag löste allt med henne, eftersom att hon trots allt är min bästa vän och det känns dumt att förlora henna pga lite tjaffs. De andra har däremot inte löst det med henne, och tänker inte göra det heller. Hon har nu börjat umgås med några andra som jag också tycker är väldigt snälla, men det känns som att jag står mittemellan allt. Jag kan känna mig väldigt utanför när jag umgås med de tre som fortfarande är mina vänner, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Nu är två av mina bästa vänner splittrade, och jag vill inte behöva välja. Men jag kan inte umgås med båda samtidigt. De jag umgås med nu har blivit väldigt sura på mig för att jag umgås med den andra tjejen ibland, men jag har sagt att de inte kan bestämma vem jag är med, och de har lyssnat på mig. Men jag vet inte hur jag ska göra längre, känns inte roligt att gå till skolan när jag vet att jag varje dag kommer behöva välja någon, och göra den andra besviken, man vill ju ha roligt nu sista året på gymnasiet.  (Antal visningar: 1599)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2013-06-07
  Kommentarer (5)
 
Jag har blivit så kräsen och kan inte ändra mig. När jag ser andra människor känner jag starkt obehag istället för nyfikenhet. Om jag råkar ställa nyfikna frågor eller beter mig vänligt känner jag mig falsk. För de skulle bara veta vad jag känner! Att inte döma andra verkar vara det svåraste av allt och jag har inget knep. Det kommer troligen från att jag aldrig känt mig älskad av någon jag själv älskat, så jag kommer inte vidare på punkt 1. Om de jag älskar inte älskar mig så kan inte jag älska någon annan heller och därför har jag insett att jag inte vill ha vänner, det är ointressant eftersom jag inte har fått kärlek. Alltså, jag går och tror att jag måste få något innan jag kan ge vidare. Det har låst sig och jag tror inte längre att jag kan göra något eftersom problemen uppstod så tidigt i livet och jag har inte kunnat fixa det än. Det känns som om det bara är "andra" som kan ha vänner, jobb och liv. Jag känner mig konstig bland folk just för att det känns oäkta. Ett tag mådde jag bra när det fanns en person som jag själv tyckte om som var vänlig, men det var bara hans sätt mot alla och när jag insåg att det inte var äkta tappade jag sugen och insåg att det är något hierarkiskt som gör att jag inte räknas. Finns det någon bra bok? Jag orkar inte göra övningar faktiskt, orkar inte ändra mig.  (Antal visningar: 2209)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2013-06-07
  Kommentarer (3)
 
Hej! Min syster berättade nyligen för mig att hon är väldigt ledsen för att hon knappt har några vänner alls att umgås med på fritiden. Alla vänner hon tidigare haft har varit genom mig, och hon har lätt för att glida ifrån personer. Hon vill ha fler vänner, men oroar sig då hon inte vet hur hon ska skaffa vänner. Hon själv är ganska blyg och har svårt att ta kontakt och öppna sig för människor. Jag vill så gärna hjälpa henne skaffa vänner, men hur ska jag göra? Hur gör man för att skaffa vänner egentligen? (min syster går på gymnasiet kanske bör tilläggas)  (Antal visningar: 2573)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-06-24
  Kommentarer (7)
 
Hej! En vän tyckte att jag varit elak mot henne och att hon kände sig besviken på mig. Hon kände sig sviken då jag inte frågat henne angående en "resa" utan istället vänt mig till hennes lillasyster (som jag inte alls umgås med annars) Men anledning till att jag inte frågade min väninna var att jag visste att hon inte skulle kunna följa....Det handlade nämligen om 6-8 veckor och jag visste att hon skulle jobba hela sommaren. Jag behövde någon som skulle kunna vara borta så länge och som jag visste skulle kunna svara och följa med mig snabbt då "resan" bara var 1-2 veckor bort. Men nu känner jag mig också upprörd över att hon blev så besviken trots det att jag har försökt förklara för henne. För det finns andra nära vänner och släkt som jag inte heller frågade för jag vet att dom inte kan och dom har inte alls reagerat på detta sättet. Hur gör jag för att försöka få henne att förstå och har jag fel som känner att hon borde förstå mig också?  (Antal visningar: 2084)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-06-24
  Kommentarer (6)
 
Hur länge i genomsnitt varar en vän? Det är ju väldigt få som följer med en hela livet! och vilken ålder är VANLIGAST att man hittar en riktigt vän? Massa vänskaps statistik tack!  (Antal visningar: 2275)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-04-23
  Kommentarer (6)
 
Är det du som har skrivit allt, eller har du tagit information från böcker, isf vilka?  (Antal visningar: 1658)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-04-23
  Kommentarer (8)
 
Hej! de senaste veckorna har jag funderat på vänskap väldigt mycket, och det är just funderingarna som är problemet. Min kompis sa för ca ett år sen att hon inte hade några vänner, och då började jag fundera på det där lite grann med. Nu har de vänner jag hade då försvunnit, och mina tankar börjar ta över hela vänskapsrelationer. Det låter helt konstigt med har nästan fått "tvångstankar" om pinsam tystnad som ständigt kommer upp när jag är ensam med en person. Det spelar ingen roll om jag träffar denna personen i skolan varje dag, så fort det blir tyst börjar jag fundera på att vi inte har något att prata om. Jättesvårt att förklara! och jag funderar mycket på vad man säger i början när man träffas, alltså inledningsfraserna och efter det, tills man börjat prata och känner sig bekväm med det. Dessa tankar har jag dock aldrig med min pojkvän... Förstår inte varför jag blivit såhär och börjat fundera så mycket, vet att jag inte borde tänka på det alls så blir det naturligt, men nu har dessa tankar tagit överhanden inför alla vänskapsrelationer! Vad ska jag göra?  (Antal visningar: 1567)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-04-23
  Kommentarer (6)
 
Varför får man just dem vännerna man har?  (Antal visningar: 2389)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-04-23
  Kommentarer (9)
 
Hej! Vart söker man och hittar vänner nånstans? Jag har knappt någon men önskar att jag hade några som man kan göra roliga saker med. I den ålder som jag är i (40) så förväntas man ha många vänner och ett bra socialt liv men jag har genomgående haft svårt att skaffa vänner. Hur gör man?  (Antal visningar: 1804)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-04-08
  Kommentarer (3)
 
Hej! Jag går gymnasiet och jag har kamrater som jag brukar snacka med. Men ibland känns det som dom inte vill att jag ska vara med dom. Jag vet inte om dom träffas på fritiden för dom berättar aldrig något för mig. Men det är lite mitt fel. Jag är för blyg och oroar mig för mycket om vad andra tycker om mig. Detta tycker jag är skitjobbigt och jag behöver verkligen hjälp! :(  (Antal visningar: 1730)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2012-01-09
  Kommentarer (8)
 
Hej Marina och tack för svar på mitt mail 2011-01-02. Jag fick ett julkort från min väninna och skickade i min tur ett nyårskort till henne. Därefter är det åter tyst. Jag vet att hon anser att det är jag som ska "krypa till korset" men jag tycker hon sagt så sårande saker att hon bör förstå att jag mådde dåligt av det. Jag skrev faktiskt till henne i ett av mina tidigare mail att om jag sårat någon som hon gjorde mot mig så skulle jag göra allt för att ställa det till rätta. Till svar skrev hon att, då ska det i så fall vara större saker än de "småsaker" hon sagt till mig. Men; jag mådde ju dåligt av hennes kommentarer och är det inte det som gäller? Det kan nog tyckas märkligt att jag inte kan lämna denna konflikt och sluta tänka på henne. Som jag tidigare nämnt är jag mycket osäker och drar mig mestadels undan sociala sammanhang. Hon och jag hittade varandra på en trädgårdskurs och hon var också en osäker människa med olika problem. På något sätt blev vi vänner i varandras osäkerhet och kände oss trygga i det. Våra historier hakade i varandra skulle jag kunna säga. Dock är jag den som alltid anpassat mig och hållt med henne i vått och torrt. Visst kände jag inombords att jag borde visat min ståndpunkt men jag hade hela tiden en känsla av att det i så fall hade blivit en konflikt. Jag kan med säkerhet säga att jag kände rätt. Det som gör mig mest ledsen är min oförmåga och rädsla att inte stå upp för mig själv. Du skrev att ju mer osäker jag är på att jag inte duger ju mer "besvärlig" kommer jag att bli. Det blir onda cirklar av det, skrev du. Jag tycker det är jättebra att du konfronterar mig och försöker få mig att förstå. Jag menar ändå att det är väl mest besvärligt för mig eller blir människor i min omgivning också störda av min osäkerhet? Hur då? Jag försöker ju hela tiden passa in? Så har det alltid varit och jag är ingen ungdom idag. Beträffande konflikten med min väninna så är jag, medger jag, delaktig genom att jag inte sa ifrån i rättan tid. Jag läser hela tiden självhjälpsböcker och försöker verkligen ge mig själv näring att öka min självbild men ack så svårt. Ja, hur det ska bli med vår vänskapsrelation det vet jag inte. Jag ser fram mot den dag då den här historien känns fjärran och inte upptar mina tankar så mycket. Nu blev mitt mail långt igen. Ja, vänskapsbegreppet är ett ämne man kan skriva och fundera mycket över. Hoppas du har det bra och tack för din respons på mina mail. Vänlig hälsning.  (Antal visningar: 3574)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2011-02-16
  Kommentarer (6)
 
Tack för svar på mail jag skrev 2010-07-04. Jag är, precis som du säger, känslig för kritik men jobbar med det. Omvänt säger jag aldrig något kritiskt till någon utan försöker ständigt anpassa mig till andra. Ja, det är inget bra. Jag har haft en lång mailkontakt med min väninna där jag faktiskt sa ifrån. Det blev ju mycket gamla saker som kom på tapeten eftersom jag ju aldrig står upp för mig själv och säger hur jag vill ha det i rättan tid. Hon tyckte det var helt förskräckligt att ta upp det som hänt tidigare och jag kan hålla med. Men hur skulle jag göra för att få fram hennes, för mig, otrevliga och cyniska kommentarer? Enligt henne är allt mitt fel och hon skulle aldrig i livet be om ursäkt eller erkänna att hon gör så att jag mår dåligt. Jag har emellertid försökt att göra det bra mellan oss med mail och kort men hon tiger. Hon har en förmåga att skylla ifrån sig och lägga allt på mig. Själv är hon felfri. Tycker du att jag ska göra fler försök att få kontakt med henne? Är det inte så att jag då erkänner, på något sätt, att det är jag som är skuld till denna brytning? Det här har tagit mycket djupt på mig och jag kan inte sluta tänka på det hela. Jag har nu även dragit mig undan andra bekantskaper för jag tror på fullt allvar att jag är en besvärlig människa. Dock får jag ständigt höra av min omgivning att jag är för snäll och måste lära mig att stå upp för mig själv. Det här mailet blev för långt men hoppas du ursäktar. Det är svårt att förklara i korta ordalag. Vänlig hälsning  (Antal visningar: 1448)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2011-01-02
  Kommentarer (0)
 
Min väninna ger mig oförskämda kommentarer som inte känns bra. Hon själv tycker det är småsaker som jag hakar upp mig på. Jag har aldrig sagt ett ont ord till henne men har vid flera tillfällen hört hur hon hakar upp sig på vad andra säger till henne. Alltså hon själv kan yttra sig mycket otrevligt men själv tål hon ingenting. Jag funderar på att bryta för jag känner att hon är ingen sann vän. Dock har hon vissa goda sidor och jag tycker samtidigt att det är svårt att säga upp vänskapen. Hur mycket ska man tåla och ska en vänskap tåla små nålstick då och då. Jag är så villrådig över hur jag ska göra?  (Antal visningar: 3086)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2010-07-04
  Kommentarer (5)
 
Varför har jag inga vänner? Jag är ingen kuf ju!  (Antal visningar: 2348)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2010-02-23
  Kommentarer (2)
 
Jag svek min vän och skäms fortfarande!  (Antal visningar: 2344)
Kategorier: Psykologi
Datum: 2010-02-23
  Kommentarer (3)
 

Sida: 1
1 
 
    RSS för frågor/svar
 
 
 
Ny fråga
* = Obligatorisk uppgift.

Ditt namn

Din e-post

* Fråga  


* Ange bokstäverna/siffrorna i bilden

 

 
     
 
 
Senaste kommenterade frågor
 
     
 
 
Populäraste taggarna