Vänskap
konsten att få fler och bättre vänner
 

Fråga

Tack för svar på mail jag skrev 2010-07-04. Jag är, precis som du säger, känslig för kritik men jobbar med det. Omvänt säger jag aldrig något kritiskt till någon utan försöker ständigt anpassa mig till andra. Ja, det är inget bra. Jag har haft en lång mailkontakt med min väninna där jag faktiskt sa ifrån. Det blev ju mycket gamla saker som kom på tapeten eftersom jag ju aldrig står upp för mig själv och säger hur jag vill ha det i rättan tid. Hon tyckte det var helt förskräckligt att ta upp det som hänt tidigare och jag kan hålla med. Men hur skulle jag göra för att få fram hennes, för mig, otrevliga och cyniska kommentarer? Enligt henne är allt mitt fel och hon skulle aldrig i livet be om ursäkt eller erkänna att hon gör så att jag mår dåligt. Jag har emellertid försökt att göra det bra mellan oss med mail och kort men hon tiger. Hon har en förmåga att skylla ifrån sig och lägga allt på mig. Själv är hon felfri. Tycker du att jag ska göra fler försök att få kontakt med henne? Är det inte så att jag då erkänner, på något sätt, att det är jag som är skuld till denna brytning? Det här har tagit mycket djupt på mig och jag kan inte sluta tänka på det hela. Jag har nu även dragit mig undan andra bekantskaper för jag tror på fullt allvar att jag är en besvärlig människa. Dock får jag ständigt höra av min omgivning att jag är för snäll och måste lära mig att stå upp för mig själv. Det här mailet blev för långt men hoppas du ursäktar. Det är svårt att förklara i korta ordalag. Vänlig hälsning

Svar

Hej igen!

Jag tycker det är bra att du sade ifrån. Du mådde dåligt över de där kommentarerna och då var ju vänskapen ändå baserad på lös grund. 

Och du kan nog vara säker på att en del av vad du tog upp med henne säkert ändå sjönk in. Men man kan ha mer eller mindre starka försvarsmekanismer och en del människor klarar liksom inte av att öppet förlora ansiktet på det där sättet. De offrar hellre en vänskap.

Om du har försökt med både mejl och kort så får man väl ändå säga att bollen ligger lite hos henne nu. Kanske behöver ni båda lite tid för att smälta konflikten. Men det låter snurrigt att du nu nästan står på randen att liksom be henne om ursäkt för att du tog upp att du kände dig sårad. Vad blir det för vänskapsrelation av det? Ska det vara den princip som gäller sedan, att du inte kan eller får kritisera? Det känns ganska så förödande för din redan skrala självkänsla i så fall.

Jag tror att nyckeln är att du jobbar med din egen syn på ditt värde, att du duger och är bra. Ju mer osäker du är på det, desto mer känslig och "besvärlig" kommer du annars att bli . Det blir onda cirklar av det där. 

Det finns massor av bra böcker om självkänsla på biblioteket, läs allt du kan och börja praktisera övningarna som ofta finns i dem.

Just nu upptas du väldigt mycket av den här vänskapsrelationen eftersom du av någon anledning verkar se den som själva måttstocken om du duger eller inte. Men jag tror inte att du kommer att känna så för alltid.

 

Lycka till, och låt  mig gärna veta hur det går.

/Marina

 

 

 

 


 
Kommentarer
 
Inga kommentarer registrerade.
 
Ny kommentar 
 
* = Obligatoriskt fält

* Ditt namn:   


Din webbplats: (frivillig)


* Kommentar:   


* Ange bokstäverna/siffrorna i bilden

 

 
  < Tillbaka till frågor/svar
 
 
 
Om frågan/svaret
Datum: 2011-01-02
Taggar:  självaktning självkänsla cynism
Kategorier:  Psykologi
Antalet visningar:  1448