RSS Titelhttp://vanskap.info/default.aspxVänskapsexperten svarar på frågor.svJag har inga vänner. Jag saknar inte att ha vänner. Jag har väldigt lätt att småprata med människor och många gånger anförtror folk saker till mig som är av väldigt privat karaktär. Jag är lätt att umgås med tror jag folk skulle säga om mig. Men jag känner sällan att jag har nått ut av att vara med andra människor. Min man skämtar med mig att jag är helt onormal som är kvinna utan vänninor. Jag umgås verkligen inte med någon. Jag hälsar på folk i kvarteret, småpratar på jobbet, går på släktfester men i alla dessa grupper kör jag liksom bara det sociala lite sådär på autopilot. Det är inte direkt otrevligt men jag är hellre själv. Är jag onormal som helt saknar vänner? Nannahttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1430<p>Hej!</p> <p>&nbsp;</p> <p>Jag tycker det &auml;r helt ointressant att prata i termer av "normal" eller "onormal". Allt handlar om huruvida du sj&auml;lv tycker att du f&aring;r problem av det eller inte. Och det verkar du ju faktiskt inte ha.</p> <p>Att du &auml;r helt utan v&auml;nner skulle jag &auml;nd&aring; inte h&aring;lla med om. Du har din man, som du verkar ha f&ouml;rtroliga samtal med p&aring; tema v&auml;nskap och ensamhet.&nbsp;</p> <p>M&ouml;jligen kan jag undra om du inte saknar n&aring;gon att ventilera den relationen med?&nbsp;</p> <p>Att bara har sin partner som v&auml;n kan ocks&aring; l&auml;gga on&ouml;dig tyngd p&aring; den, och vad g&ouml;r du om ni t ex g&aring;r skilda v&auml;gar.&nbsp;</p> <p>Jag tror att precis som det &auml;r bra att ha lite pengar p&aring; banken, s&aring; &auml;r det bra att ha lite sociala reserver. M&auml;nniskor &ouml;ppnar sig f&ouml;r dig, de uppfattar dig som en god lyssnare, f&ouml;rmodligen f&ouml;r att du inte har behov av att sj&auml;lv ta s&aring; mycket plats i relationen eller samtalet.&nbsp;</p> <p>Har du funderat &ouml;ver varf&ouml;r det &auml;r s&aring;? F&ouml;r att du ska f&aring; n&aring;got ut av att vara med andra m&auml;nniskor s&aring; m&aring;ste du blotta lite mer av dig sj&auml;lv, och f&aring; andras perspektiv p&aring; dina tankar och k&auml;nslor, det &auml;r ju det som &auml;r det fina med v&auml;nskap.</p> <p>Fundera p&aring; om det finns n&aring;got i din bakgrund som har gjort att du h&aring;ller inne med saker och inte s&aring; g&auml;rna &ouml;ppnar dig mer &auml;n p&aring; ett ytligt plan.&nbsp;</p> <p>Det &auml;r inget "fel" med att ha det som du har det. Men jag tror att du skulle uppt&auml;cka att livet blev r&auml;tt sp&auml;nnande om du v&aring;gade &ouml;ppna dig lite mer.</p> <p>&nbsp;</p> <p>Lycka till, och om du l&auml;ser det h&auml;r, ber&auml;tta g&auml;rna hur mitt svar landade hos dig!</p> <p>V&auml;nliga</p> <p>/Marina</p>Wed, 18 Sep 2013 09:32:00 GMThttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1430Hej. Jag har länge känt att jag vill skaffa nya vänner. Jag har försökt genom att ge vänförfråga på facebook och skrivit ett meddelande. Men jag har inte fått svar. Vad kan det bero på förutom att man inte känner varandra ? Det känns som om de flesta får vänner oavbrutet. Hur ska jag göra? ( Jag går i nian )http://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1429<p>Hej!</p> <p>&nbsp;</p> <p>Tyv&auml;rr &auml;r det ibland s&aring; att n&auml;r n&aring;gon verkar lite desperat efter att bli v&auml;n, s&aring; vill man bli allt annat &auml;n det. Kanske har du hamnat i den f&auml;llan.&nbsp;</p> <p>F&ouml;rs&ouml;k att jobba lite med din inre trygghet. Du &auml;r fin och bra och duger som du &auml;r! Om du b&ouml;rjar med att bli v&auml;n med dig sj&auml;lv, vara sann mot dig sj&auml;vl och inte f&ouml;rs&ouml;ka var an&aring;gon annan, och om du &auml;r genuint nyfiken p&aring; andra m&auml;nniskor, s&aring; kommer v&auml;nnerna att komma.</p> <p>&nbsp;</p> <p>P.S ALLA k&auml;nner s&aring; d&auml;r att man tycker att ALLA ANDRA verkar ha det s&aring; himla l&auml;tt med saker. Kom ih&aring;g det!</p> <p>&nbsp;</p> <p>PS 2. Du b&ouml;rjar snart gymnasiet. D&aring; kommer allt bli mycket b&auml;ttre!</p>Wed, 04 Sep 2013 14:21:32 GMThttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1429Kan man verkligen känna stark vänskap med en vän man aldrig träffat? Jag har (efter typ 10 månader tillbaka) en otroligt fin nätkompis/internetkompis/chattkompis Trots att hon är 2 år äldre än mig så känns det som jag verkligen känner henne. Och betyder idag mer än alla mina vänner i verkliga livet. Men funkar det verkligen så? går det att känna någon trots att man inte gör det egentligen? förvirradhttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1428<p>Hej!</p> <p>Jag tror chatkompisar KAN vara fantastiska v&auml;nner IRL, men det m&aring;ste inte vara s&aring;. Det &auml;r ju f&ouml;rst n&auml;r ni tr&auml;ffas som du vet om ni klickar &auml;ven &ouml;ga mot &ouml;ga. Eller om du st&ouml;r dig p&aring; n&aring;got med hennes utseende, s&auml;tt att prata, eventuella tics eller vad det nu kan vara.&nbsp;</p> <p>Var glad &ouml;ver den v&auml;nskap du finner! Vill ni ta det ett steg l&auml;ngre och tr&auml;ffas "p&aring; riktigt", s&aring; g&ouml;r absolut det. Det &auml;r ju &auml;nd&aring; ett s&auml;tt att f&ouml;rankra v&auml;nskapen ytterligare.</p> <p>&nbsp;</p> <p>M&aring;nga g&aring;nger kan man ju &ouml;ppna sig mer f&ouml;r en n&auml;t-v&auml;n, just f&ouml;r att man inte blir bed&ouml;md, man ser inte i &ouml;gonen vad den andre tycker. Den andre f&aring;r lite tid p&aring; sig att svara och kan bem&ouml;ta f&ouml;rtroendet p&aring; r&auml;tt s&auml;tt. Det bygger ju en k&auml;nsla av n&auml;rhet, men den kan vara skenbar.&nbsp;</p> <p>&nbsp;</p> <p>Jag tror tyv&auml;rr att det &auml;r l&auml;ttare att avpollettera en v&auml;n p&aring; n&auml;tet, s&aring; p&aring; det s&auml;ttet &auml;r ju v&auml;nskapen inte lika stark d&auml;r. F&ouml;r stark v&auml;nskap kr&auml;vs gemensamma upplevelser, tror jag.</p> <p>&nbsp;</p> <p>H&auml;lsningar!</p> <p>/Marina</p>Wed, 04 Sep 2013 14:18:13 GMThttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1428Hej, Har fått svar på flera funderingar på sajten och förstår att vänskap är föränderligt och kan se ut på olika vis. Mycket mindre "hållbart" och "vara bästisar" än jag trodde och trodde det var nåt konstigt med mig som förnyar delar av min vänskapskrets vart 5-10 år. Förhoppningsvis för att jag utvecklar mig rätt mycket och mindre pga att jag inte kan behålla "livslånga" vänskaper. Men något som jag saknar, och som jag är osäker på om det är en rimlig önskan i vänskap, är att jag saknar vänner att umgås med på högtider och semester dom perioder jag är singel. Har en föreställning om att goda vänner värnar om varandra också då. Har en mycket god vän som jag träffar varje vecka och har kontakt med oftare däremellan, men sedan är det tyst på högtider och sommaren. Det gör mig besviken eftersom vi delar mycket vardag och allvarliga samtal och har gjort så i 7 år. Dock verkar det som dom viktigare tillfällena delar hon hellre med andra vänner som har mer normativa liv (barn, villa, gifta med mera). Förväntar jag mig för mycket?http://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1427<p>Hej!</p> <p>Det &auml;r m&aring;nga som har mycket p&aring; sin tallrik numera, s&auml;rskilt i familjeintensiva perioder i livet, s&aring; jag tycker inte du ska l&auml;sa in mer &auml;n vad som finns d&auml;r. N&auml;r din goda v&auml;n bara t&auml;nker p&aring; sina egna behov s&aring; umg&aring;s hon j&auml;tteg&auml;rna med dig, men n&auml;r det ocks&aring; &auml;r hennes mans och hennes barns sociala behov som hon t&auml;nker p&aring; (som under perioder n&auml;r alla &auml;r hemma mycket) s&aring; vill hon g&auml;rna umg&aring;s med andra d&auml;r det ocks&aring; finns en man och en upps&auml;ttning barn, s&aring; att alla f&aring;r n&aring;got ut av umg&auml;nget.&nbsp;</p> <p>Det h&auml;r &auml;r helt enkelt en klubb som du inte &auml;r med i, och det &auml;r n&aring;got att f&ouml;rh&aring;lla sig till. Det finns ju massa s&aring;na "klubbar" genom livet, och kanske kan din v&auml;ninna ibland k&auml;nna sig utanf&ouml;r den "singelklubb" som du &auml;r med i tillsammans &nbsp;med dina v&auml;nner som inte heller har familj.&nbsp;</p> <p>F&ouml;rs&ouml;k att se p&aring; henne med k&auml;rlek och tro inte att detta betyder att du inte betyder n&aring;got f&ouml;r henne.&nbsp;</p> <p>&nbsp;</p> <p>Lycka till</p> <p>/Marina</p>Fri, 07 Jun 2013 10:00:05 GMThttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1427Hej, jag undrar lite över en "vän"jag har. Vi har aldrig träffats ofta. Nu är det 5 år sen vi setts på tu man hand. Hon är alltid jätteentusiatisk när vi råkar träffas och säger att vi måste ses och så ger hon förslag på aktivitet. Och kvittrar att vi får höras och bestämma senare" vi slår en liten pling" som hon säger. (Jag har telefonfobi tyvärr, vilket jag väl borde säga, men det känns jobbigt och pinsamt, speciellt som jag inte känner henne så bra) Förr brukade jag då höra av mig, via mail ellet sms och ngn gång per telefon. Jag föreslår tid och undrar om hon kan då? Då får jag inget svar, ellet attt vi hörs senare. Detta har upprepats ett antal gånget och då har jag tänkt att hon vill nog inte träffa mig egentligen . Hon vill nog bara verka social och ev ha mig som reserv om hon inte har ngt roligare på gång. Men hon har fortsatt likadant(kan hon ge sig människan!) tex ringde hon en gång och storkvittrade på min födelsedag om att hon skulle bjuda ut mig. "Vi ses ju aldrig. Jag blir ju orolig" sa hon. Då skrattade jag till och sa att jag var sällan upptagen (hon brukar ofta kvittra om att det är så synd att vi inte ses för att vi har så mycket att göra, det är så svårt att få ihop våra scheman) och så gav jag henne några förslag på tider och undrade om hon kunde. Då låter hon helt panikslagen och med rädsla i rösten säger hon att" vi bestämmer inte det nu, vi hörs senare" . Suck säger jag. Vill hon ses eller inte? Vad tror du? Alltså jag blir less. Jag har dessutom aldrig varit så förtjust i henne. Hon är så himla käck och ytlig. Visst kan jag träffa henne men eftersom det är hon som mest vill tycker jag att hon kunde ta initiativ tilll att det blir av. Vad tänker hon?? Hon är ett sådant mysterium. Varför vågar hon inte dra fram en almanacka? Till saken hör att jag inte är den som hoppar av entusiasm, inte ens med dem jag gillar jättemycket. Är det det som gör att hon inte vågar bestämma tid? Har hört att hon och hennes kille nog mest umgås när det är många, typ på fester. Men hon har tusen vänner på facebook.http://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1426<p>Hej!</p> <p>&nbsp;</p> <p>Jag skulle nog s&auml;ga att det &auml;r en bekant du har, om det var fem &aring;r sedan ni s&aring;gs p&aring; tu man hand. Och har hon tusen v&auml;nner p&aring; facebook skulle jag ocks&aring; gissa att hon &auml;r den typen som samlar p&aring; v&auml;nner, &auml;r duktig p&aring; att knyta kontakter, etc.&nbsp;</p> <p>Du f&aring;r fundera p&aring; hur mycket energi det h&auml;r tar fr&aring;n dig? G&ouml;r det dig besviken och &ouml;verdrivet fundersam s&aring; &auml;r det ju ingen relation som &auml;r v&auml;rd att beh&aring;lla. Visserligen tycker jag att din telefonfobi &auml;r n&aring;got du skulle jobba med (som man alltid ska med saker som begr&auml;nsar en) men i det h&auml;r fallet tror jag inte det handlar om att ni inte har h&ouml;rts "p&aring; riktigt". Det verkar vara en sorts reflex hon har att s&auml;ga "vi m&aring;ste ses", men egentligen menar hon "ha det s&aring; bra".</p> <p>Du verkar vara en rolig och intressant person s&aring; jag tror nog att du kan f&aring; upp b&auml;ttre fiskar i v&auml;nskapsdammen &auml;n s&aring; h&auml;r. ;-)</p> <p>&nbsp;</p> <p>Lycka till och l&aring;t mig g&auml;rna veta hur det g&aring;r f&ouml;r dig!</p> <p>/Marina</p>Fri, 07 Jun 2013 09:50:53 GMThttp://vanskap.info/faqsvar.aspx?QuestionID=1426